Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Bilder ur Sveriges forntid. IV. Ryska rikets grundläggning från Sverige. Af Emil Svensén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDER UR SVERIGES FORNTID. 157
gång märkliga ting att förtälja om deras lysande
bragder och romantiska äfventyr. Hvad som
bevarats till vår kunskap torde likväl utgöra en
ojämförligt ringa del af en storartad verklighet, som
lemnats åt glömskan. I främsta rummet har detta
blifvit fallet med svenskarna och deras bragder i
Miklagård, som kejsarstaden kallades af
värin-garna, då de utan all jämförelse torde lemnat de
största tillskotten till den nordiska härskaran.
Något bättre har minnet i sagorna bevarats af de
norrmän ioch islänningar, som tjenade bland
vä-ringarna och bland hvilka i synnerhet den
blifvande norske konungen Harald Hårdråde, Olof den
heliges halfbroder, intog ett utmärkt rum.
I själfva Gardarike smälte de nordiska
konungarna och deras härföljen snart samman med
landets öfriga befolkning. I samma mån sträfvade
de att lösgöra sig från beroendet af Siverige, och det
föll sig då naturligt nog att söka stöd hos den
mäktige kejsaren i Konstantinopel. Men priset för
hans vänskap var öfvergång till den kristna
läran, som i sin grekiska form redan före eröfringen
vunnit insteg på den östra slätten. Igors enka
Olga eller Helga, som förde styrelsen för sin
omyndige son Svjatoslav, tog omkring 955 dopet
vid ett besök i Konstantinopel med namnet Helena.
Svjatoslav själf förblef hedning, ioch likaså hans
söner, till dess en af dem, Vladimir eller Valdemar,
som efter vilda strider med sina bröder samlat
riket till ett helt, antog kristendomen och tvang
sitt folk att följa hans föredöme.
Snorre Sturleson förtäljer, hurusom Torgny
lagman i sitt berömda tal till Olof Skötkonung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
