Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Lästadianerna förr och nu. Af Viktor Södergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1%
JÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
god ledning att redan utifrån bedöma, om ett hem
är lästadianskt eller icke. Finns där gardiner för
fönstren, så är det nästan säkert, att hemmet är
»ogudaktigt», ty sådan djäfvulens fåfänglighet
tillåter åtminstone ej den stränge lästadianen i sitt
hus. Taflor och allt hvad prydnader heter är
»djäfvulstyg». Man är i allmänhet mycket
frikostig med att tala om och tänka på mörksens
furste. Det bor djäflar i allt, som man
afskyr. När skolrummet i en finnby en gång
klädts med björkar för att mottaga
landshöfdingen, så vojade sig lästadianerna öfver de många
»afgudar», som dragits in i rummet. Vanliga skodon,
»svartskor», tålas inte hos en »kristen». »Guds barn
gå i bandskor.» Och en stärkkrage är bevis nog
på ett världens fåfängliga barn.
Fantastiska utgreningar af lästadianismen
påträffar man i Finland, de s. k. hikkuriterna och
hihuliterna. Här äro öfverspändheten och andra
skefheter, särskildt det själfsvåldiga
missbrukandet och förfalskandet af evangelium, ofta drifna
till en ytterlig höjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
