Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Bottenhafvet till norska gränsen. Af Birger Gezelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERAN BOTTENHAFVET TILL NORSKA GRÄNSEN. 27
nådt, hade sorterats, så att vi vid bergets fot
intill sundet mot fasta landet funno det finaste
materialet, leran. Där hade nämligen varit mest
lä mot vågorna. Längre upp för sluttningen
försvårades vår uppstigning genom den djupa sand,
som här afsatts. Däremot var allt lösare material
bortsköljdt från själfva toppen. Här hade nämligen
vågorna verkat allra kraftigast, och endast några
större stenblock hade kunnat motstå deras an-~
lopp och hållit sig qvar häruppe.
Från toppen fortsatte vi en bit nedåt bergets
sydsida, som varit mera utsatt för bränningarna,
än den vi kommit uppför. Här var det finare
materialet alldeles bortsköljdt, och mellan fullständigt
rensopade klipphällar — som en gång varit
uddar — sträckte sig den ena vallen af
klapperstenar nedanför den andra, med mindre stenar, ju
längre nedåt sluttningen de lågo. Att vallarna voro
så tydliga, berodde på att skogselden gått fram
här och förstört myllan — och därmed möjligheten
af skogsväxt — för kanske flera hundra år
framåt. Detta är ju visserligen en lång tid, men huru.
obetydlig i jämförelse med de tidrymder, som
åtgått att dana vårt lands natur! Därom påmindes vi
lifligt genom .utsigten från Vårdkasberget. Den
var mycket omfattande — öfver starkt kuperad
mark med afsevärda höjder — men endast de
berg, som längst borta begränsade synkretsen,
höjde sig vid istidens slut ur hafvet. De bildade då
yttersta utposten i en skärgård, som sträckte sig
flera mil in öfver nu odlingsbar mark. Sunden
mellan de forna skären äro nämligen utfyllda med ned*
svämmad sand och lera, och alltjämt pågår denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
