Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om det äldre byggnadssättet hos svenska allmogen. Af J. Törnebladh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Om det äldre byggnadssättet hos
svenska allmogen.
Af J. Törnebladh.
Sedan Sveriges äldsta invånare hunnit så långt
i förmågan att åt sig uppföra bostäder, att de
öfvergått från att bebo jordkulor och jordgammer
och i stället kunde uppföra bostäder af trä, blef
manbyggnaden en låg, fristående »stufva» med
aflångt fyrkantig form, i något senare tid benämnd
rökstufva eller rökstuga. Denna stufva, som från
början alltid uppfördes solrätt, det vill säga, i norr
och söder, var enkelt sammansatt af på hvarandra
lagda och i hörnen hopknutade rundtimmer eller
så kalladt båltimmer utan dymlingar eller annan
förbindelse emellan de olika stockhvarfven.
Takresningen var af läkter, stödda "emot en ryggås,
som hvilade på höga gafvelrösten. Taket ofvan
dessa läkter var af näfver och torf. Ingången, som
alltid var på gafveln och åt söder, bestod af en
låg timrad dörr. Takresningen fortsattes ett
stycke framom dörren och bildade sålunda en öppen
veranda, som benämndes skjulet.
Eldstaden bestod i äldsta tider af en med stenar
kringlagd låda i stufvans midt och benämndes
äril, grufva eller askegrufva. Röken därifrån gick
ut genom ett i taket befintligt hål, som utifrån
kunde stängas med en fallucka eller lamm. Dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
