Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Tornedalen, vårt finska Sverige. Af Viktor Södergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN TORNEDALEN, VÅRT FINSKA SVERIGE. 105
Hvarje badande får en qvast björkris med
vid-sittande löf. Som vidjorna skäras strax innan
löfvet fullt utvecklats, faller detta sedan icke af, när
det torkat. Den omtänksamme husbonden glömmer
lika litet en sådan skörd för .bastun, som han
glömmer att bärga sitt korn.
När man doppar en sådan qvast i det heta
vattnet, utlöser sig den härligaste friska björkdoft.
Och så gnor och piskar man sig själf och hvarandra
på det allvarligaste. För resten är den infödde
finnen en mästare i att använda detta enda,
menoundgängliga tillbehör till badet med en viss smak.
Man är för resten med afseende på »nakenhet och
klädesätt» här uppe i Finmarken fruktansvärdt
ursprunglig och oskuldsfull, hvarpå icke minst
bastu-gorna lemna exempel, där stundom båda könen
obesväradt och utan anstöt kunna bada tillsammans,
’. *
Om vi nu skulle lemna politiken och gubbarna i
bastun och helsa på ett tag i hvardagslag hos
bonden Jaakko Mäkitalo (Jakob Backgård). Det
är han, som eger den stora gården uppe i
elf-brinken.
När vi komma in på gården, kila barnen, som
just lekte där, ^genast in. Står någon äldre af
husfolket händelsevis ute, vänder han in igen,
när han ser oss komma. Så ouppfostrad är
knappast någon bonde, att han vill taga emot
främmande ute.
För den ovana ser det där icke just så
välkomnande ut, men vi stiga ändå på i »pörtet». Vi
sätta oss nederst på den väggfasta bänken. Där är
»jätkäns» och den vägfarandes plats. Ingen bjuder,1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
