- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1912 /
107

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Tornedalen, vårt finska Sverige. Af Viktor Södergren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN TORNEDALEN, VÅRT FINSKA SVERIGE. 107

den äfven till oss, så en annan kanske lika
ointresserad ;. vi svara ungefär i samma ton, ty icke heller
gästen får visa sig mer än nödigt påträngande.
Finska får det vara, förstås, annars blir resultatet
mer än klent. Samtalet rör sig i korta satser.

Så har mor fått kaffet på bordet, och då kanske
vi redan hunnit ett tämligt stycke in på inbördes
bekantskap. Spådde jag inte rätt? Det var vi, som
skulle ha kaffet! Detta visar sig nu här i norr
som i söder hafva en förunderligt
hjärteförbröd-rande inverkan; ju flera koppar, dess bättre.

Dock — här finns ett men. Är man inte van att
dricka kaffet saltadt, så torde man ha svårt att
göra heder åt »emäntäs» goda vilja och vinna
hennes hjärta. Salt kaffe drickes väl flerstädes af
allmogen i öfre Norrland, men i Finmarken bestås
alls icke annat. Och det är ordentligt saltadt
också, ty någon smak och saft bör det väl vara på
det, anser man här. — Det är ju lätt att försöka,
hur alldeles »obeskrifligt» detta saltkaffe smakar
för den ovana. Den goda drycken blir med ens så
mäktig, att det vill riktig ansträngning till att
få den ner. Men skall inte vår »emäntä» bli rent af
sårad, måste vi här på stående fot sätta i oss allra
minst ett par koppar på man.

Kanske välviljan icke stannar vid kaffet: Utan
mor går in i mjölkkammaren intill köket eller
ut i mjölkkällaren och mönstrar sina hyllor där.
Där stå i rader öfver hvarandra hennes stolthet,
de låga, finskurade träbunkarna, fulla med sur
långmjölk (piimä). Får män efter en skarp marsch
tag i en sådan där bunke piimä med tjock grädde
och så därtill några kakor mjukt nybakadt korn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:57:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1912/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free