Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om åska och åskskydd. Af T. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ÅSKA OCH ÅSKSKYDD.
17L
snöre hängande tung kropp, exempelvis en
kilogramsvigt, ur dess lodräta jämnvigtsläge. Rycka
vi hastigt i tråden, brister den, men om vi draga
i den sakta och varligt, kunna vi lätt bringa
vigten ur dess lodräta läge till ett horisontalt eller
vågrätt. I senare fallet bibringa vi vigten så
småningom den energimängd, som behöfves för att
öfvervinna trögheten.
På enahanda sätt förhåller det sig med
elektriciteten. Den strömmar lätt genom en god ledare,
men vid en plötslig urladdning kan den icke hastigt
nog finna väg genom densamma. Det uppstår då
liksom en stockning i elektriciteten, som sträfvar
att bana sig en ny väg, äfven om därvid ett vida
större motstånd måste öfvervinnas, än det ledaren
har att erbjuda. Härtill kommer också blixtens, så
att säga, naturliga benägenhet att vilja förgrena
sig. För att motverka denna gäller det i främsta
rummet att så mycket som möjligt minska
själfinduktionen och öka kapaciteten. En efter dessa
principer anlagd åskledare skall alltid visa sig
uppfylla sitt ändamål att skydda den byggnad, på
hvilken den blifvit anbragt, mot antändning och
skadegörelse af blixten.
Här må nu finna plats några af de erfarenheter,
som man gjort vid iakttagandet af åskslag och
hvilka kunna sägas vara en naturlig följd af
fördelningen af elektriciteten vid åskväder.
Blixten slår företrädesvis ner i en bj^ggnads
högsta delar, såsom skorstenar, torn,
gafvelspetsar o. s. v., isynnerhet om dessa äro metallklädda.
Byggnader, som ligga för sig själfva, äro mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
