Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om åska och åskskydd. Af T. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ÅSKA OCH ÅSKSKYDD.
173
andra delar hafva öfvergifvit ledaren och trängt
igenom murar och rum för att uppsöka takrännor,
afloppsrör eller andra metalldelar och därvid
öfvervunnit ett högst betydligt motstånd. Under
sådana förhållanden har åskledaren icke förmått
uppfylla sin bestämmelse. Den har med andra
ord varit felaktig, och blixtens skenbara
nyckfullhet kan härigenom få sin förklaring.
Vi hafva att välja mellan två slag af
åskledare: stångåskledare och nätåskledare.
Stångsystemet har till upphofsman den
ofvannämnde amerikanen Benjamin Franklin och
förbättrades af den franske fysikern Gay-Lussac. Det
kallas också därför det Franklinska eller
Gay-Lus-sacska systemet, men är mest kändt under det förra
namnet. Det utmärkande för detta system är en
hög, öfver byggnadens ’högsta delar sig resande
stång, som slutar i en med guld eller platina
öfverdragen fin spets och som genom en
koppartrådsledning står i ledande förbindelse med en på ett
fuktigt ställe af jorden nergräfd eller i en brunn
anbragt kopparplatta. Man har beräknat, att en
ledning med stång skall skydda ett område, som
utgöres af en kägla af samma höjd som stången och med
en radie af två gånger stångens höjd.
Grundtanken vid stångsystemet är således den,
att jordelektriciteten skulle sippra ut genom
spetsen och den elektriska spänningen mellan
åskmolnet och jorden genom denna gradvis
fortgående stilla urladdning delvis utjämnas. Vore
molnet därför icke alltför starkt laddadt eller allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
