Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Martin Luther som augustinereremit. Af B. O. Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
orden, känt sig mäktigt gripen vid åsynen af en
furste af Anhalt, som, blek och utmärglad af fasta
och vakor och med bara fötter, lopp genom gatorna.
Så främmande var man ännu för den tanken, att
just det jordiska arbetet och den jordiska
kallelsen öfver hufvud kunde inrymma en kristen
människas sanna och innersta gudstjenstlif.
Egendomligt ,är alltså — och detta är en
sanning, som går igen på så många områden i lifvet
— att just han, som skulle rädda så många från
villfarelse i en viss form, själf skulle få gå
igenom samma villfarelse och smaka dess bitterhet.
Martin Luther kunde längre fram i sin lefnad
bekänna, att, om någon munk genom fromma
gärningar hade gjort sig förtjent af himmelens salighet,
så hade det varit han. Men hvad som räddade
Luther från att på denna väg komma till en falsk
frid, som till slut skulle hafva gjort honom till
en hycklare, äfven om andra kunde finna
munk-askesen1 tillfredsställande för hjärta och samvete,
det var hans genomgående sanningskärlek
och ärlighet mot sig själf.
Han fann ej på romarkyrkans väg, hvad han
sökte, och sade sig ej heller finna det. Han gjorde
uppror emot hela detta system att på
gärningarnas väg finna en nådig Gud. Och så blefvo alla
dessa hans sträfvanden till slut en förtviflans
orsak till det stora genombrottet.
Det var icke en tillfällighet, att Martin Luther
kom att välja augustiner-eremiternas klos-
1 Munkaskesen = de regelbundna gudaktighetsöfningarna och
den öfverdrifna själftukten inom klostret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
