Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några drag ur den svenske bondens lif i forna dagar. Af Einar Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
ändringar i alla tider egt rum, men de gingo
fordom vida långsammare på alla områden.
# #
#
Låtom oss nu taga litet närmare i betraktande,
huru bonden lefde under den så kallade »gamla
goda tiden», hur han bodde, klädde sig och åt,
hur han firade högtider och gifte sig. Vi taga
några smådrag och bilder, hufvudsakligen från
södra och mellersta Sverige. Vi kunna till en
början fastslå, att en stor och stundom öfverraskande
likhet råder mellan olika bygder såväl med
af-seends på byggnadssätt och arbete som sed och
åskådning. Men äfven olikheter finnas, såsom
naturligt är.
I gamla tider lågo gårdarna i allmänhet i byar.
Så hade det varit ända sedan den tid, då landet
först bebyggdes, då en familj befolkade ett litet
område, där det lämpade sig att bryta mark, och
så småningom utvidgade sig till en hel ätt med
många skilda gårdar. Äldst var jorden
gemensam egendom; så blef gårdstomten föremål för
enskild eganderätt, och så delades äfven de
kringliggande åkrarna, ofta så, att hvar och en fick något
af den goda och något af den dåliga jorden. Genom
upprepad delning vid arfskiften kunde
jordlapparna ytterligare splittras sönder till förfång för ett
driftigt jordbruk. Så kunde i en enda by tjugu
egare ha sina hemman fördelade i sammanlagdt
5,000 skilda åkerlappar. Man var därigenom
ytterst beroende af hvarandra; sådd och skörd måste
samtidigt företagas, emedan man knappt kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
