Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några drag ur den svenske bondens lif i forna dagar. Af Einar Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
af bolstrar och dynor! - Skinnfaliar använde man
gärna som täcken.
Husfadern hade sin särskilda plats, högsätet,
som han vanligen ej afstod åt någon annan än
presten, säkert ett minne från länge sedan gångna tider,
då husbonden var som en liten konung på sin gård
med oinskränkt makt öfver lif, död och egendom.
Husfadern har f. ö. i alla tider i det svenska
allmogehemmet åtnjutit vördnad och varit den
bestämmande. Var han det ej alltid i verkligheten,
så var han det åtminstone till namnet.
Framför bänkarna stod midt i stugan ett stort
bord, stundom golffäst. Alla möbler voro omålade.
Vid dörren hade man i Skåne som i Vestergötland
ofta en gåsabänk, där gässens näbbar stucko fram
och nafsade efter de inkommande. Från Småland
berättas, att man ibland hade en hönsbur i stugan.
Man var på detta sätt säker på. att bli väckt på
morgonen, något som småländingen satte värde på.
Äfven grisarna kunde få vara i stugan, då det
var kallt.
Af stugans inredning må vidare nämnas långa
hyllor, på •väggarna, där husgeråd och dylikt hade
sin plats. Var det ett förmöget hus, så blänkte här
kopparkärl och tennkannor. Man åt på ler- och
träkärl.
Golfvet beströddes ofta -med sand eller hackadt
gran- eller enris. Den vanligen rätt torftiga
stugan hade dock ej sällan öfver sig en prägel af
hemtrefnad: På qvällarna upplystes den af trästickor
och bloss eller i bästa fall talgljus. I vissa trakter
förekommo enkla oljelampor, dock föga lika vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
