- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1912 /
266

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några drag ur den svenske bondens lif i forna dagar. Af Einar Odhner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.

hetsfest. Ljusen skulle lysa på silfverpengar, som
utbreddes på bordet, och på brödet; på det sättet
skulle de ökas under det kommande året.

Ljus hade man i massa. På julaftonen brann
ofta ett ljus för hvarje familjemedlem. Och den,
hvilkens ljus först brann ut, skulle först dö.
Många drag vittna om att julen en gång äfven
varit en dödsfest. Den firades under årets
mörkaste och dystraste tid, då de dödas andar
särskildt voro i verksamhet; och fruktan för de döda
kunde ibland kasta liksom en svag skugga öfver
glädjen. För de döda, som under julnatten helsade
på i sina gamla hem, brann ljus hela denna natt.
Bröd och öl, englaölet, som det kallades, stod
framme på bordet för dem dag och natt under hela julen.
Och gröten, som julaftonen sattes ut åt tomten,
var också ett minne af offren till de bortgångna.

Genom de döda, som naturligtvis blickat
djupare än någon lefvande, kunde man under julen
på mångfaldiga sätt få kunskap om framtiden.
Var man modig, kunde man t. ex. nattetid »gå
årsgång». Då såg man, hvad som skulle ske under
följande år. Skulle det bli många dödsfall, så såg
man vid kyrkan liktåg komma från alla håll. Men
rädd fick man ej vara, ty nu var »gloson» i rörelse.
Hon var stor som en snöplog och rusade med
frad-gigt tryne vägen fram och sökte komma mellan
benen på dem, som voro ute.

Klockan 12 på julnatten ringdes ofta i kyrkan.
Dock var det farligt, om man kom för tidigt till
julottan. Då kunde man i stället råka få vara
med om de dödas gudstjenst, och de -döda skonade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:57:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1912/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free