Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några drag ur den svenske bondens lif i forna dagar. Af Einar Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
och honom ålåg äfven att i något så när
omväxlande ordalag framföra en tacksägelse till
gifvarna
Innan bröllopet var slut, förekom bland andra
upptåg äfven en strid på lek mellan gifta och
ogifta om brud och brudgum, i hvilken strid
»gummorna» segrande drogo bruden öfver till sig och de
gifta männen likaledes ibland efter en rätt hård
kamp ryckte brudgummen från pojkarna. De
tillhörde ju ej längre de ogifta och unga!
Bruden måste visa ett gladt ansigte hela
bröllopet, äfven om hon var aldrig så olycklig, utom
strax före afresan med mannen, då det var hennes
pligt att gråta vid skilsmässan från föräldrar och
barndomshem. Det fanns regler för allt; då visste
man, att det gick tillbörligt till.
En del vidskepelser kunde man äfven iakttaga
vid bröllopet. Bruden sökte få se brudgummen,
innan han såg henne; då fick hon inflytande i
hemmet. Makten följde äfven den, som vid vigseln
hade foten främst. Under vigseln skulle bruden
ha en silfverslant i skon; då skulle pengar ej
komma att tryta o. s. v.
jj« *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
