Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Sjette novembers minne. Af V. Södergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjette novembers minne.
Ur ett föredrag- af V. Södergren.
Det är Lutzens minne, Gustaf Adolfs dödsdag.
»Tang faller dimman öfver Lutzens slätter
I kalla, töckniga novembernätter»,
sjunger skalden. Det är så med den dagen som
med så många andra af vårt folks stora
minnesdagar: de mörka molnen kransa den. När det sett
riktigt förtvifladt ut, då har det stora skett i
Sveriges historia, »De svenska få hjälpen i elfte
timmen, sällan förr», det är ett gammalt ord.
Den dystra, tunga novemberdagens skymning
hör oskiljaktigt med till Gustaf Adolfs minne.
När molnen jaga hvarandra under det mörka fästet
och den genomträngande nordan här och där rifver
upp en ljusning i den hotande molnmassan, så att
man kan ana, att solen ändå är qvar där bakom,
då står lefvande inför oss den minnesvärda
novemberdagen för snart trenne sekler sedan, då vår
store konung föll. De skymta förbi oss, det stora
dramats skiftande gestalter från Lutzens dag:
Piccolominis pansartyngda kyrassierer öfver
gungande, blodig mark, vårt svenska rytteri i lätta
rustningar och hela den välkända raden af Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
