Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Sjette novembers minne. Af V. Södergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJETTE NOVEMBERS MINNE. 279
förlagda regementena tillsammans. De
uppställdes i slagordning, allt eftersom de kommo. Hela
natten arbetade dragoner och ingeniörer att
fördjupa dikena på den framför fronten löpande
landsvägen, och här förlades musketörer och uppställdes
kanoner. Ilbud afsändes till Pappenheim med
bref att ofördröjligen återvända. Han kom midt
under slagtningen, där han sårades till döds.
Brefvet, som han bar på sig i drabbningen, finns ännu
qvar i arkivet i Wien, ett talande krigets vittne
genomdränkt af hans blod.
Så gryr den sena morgonen af den 6 november
dyster och tung, och dimman ligger som en slöja
öfver fiende och vän. Bedröflig var hären att
skåda, där den natten öfver legat på plöjda
åkerfält. Ingenting kunde urskiljas på någondera
sidan. Man blott kände och hörde, att fienden var
nära.
Den svenska hären stod på två linier, i den
främsta mest svenskt folk, i reserven bakom
hufvudsakligen tyska hjälptrupper. Till höger främst,
där kungen kämpade och föll, de gamla
rytteriregementena: finnar, vestgötar, sörmländingar,
uppländingar, östgötar och småländingar, där
nästintill de gamla svenska fotbrigaderna. Det var
guldkungens garde i döden.
Frampå förmiddagen lättade dimman. Hären
gjorde bön och sjöng Luthers psalm: »Vår Gud är
oss en väldig borg.» Och så framåt på kungens
ord: »Nu vilje vi däran i Guds namn; Jesu, Jesu,
Jesu, låt mig i dag strida till ditt heliga namns
ära!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
