Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Sjette novembers minne. Af V. Södergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJETTE NOVEMBERS MIN lif K. 281
till’sista man. »Aldrig har en fäktning blifvit
bättre kämpad med så utmattade trupper», det är
fiendens ord om dem.
Strax före sin nedgång skingrar solen åter
dimman för en kort stund. Reserven, som man
fruktade vara alldeles upprifven, störtar fram i god
ordning. Nu brytes fiendens motstånd, och
flykten rifver med sig allt. Drabbningen har stått i
nio timmar.
Finska ryttare hafva under öfverste Stålhandske
eröfrat den plats, där man visste att kungen fallit,
och återfunnit hans lik. Det lägges på en
kanonvagn, och man för det till den lilla byn
Meuch-en, där trossen stod, och nedlägger det på
golfvet i kyrkan. Byns skolmästare isnickrar under
natten en enkel kista, och i denna föres
konungens lik följande dag till staden Weissenfels.
Ja, så berättar oss i korthet historien. Dess
stora drag känner hvarje svenskt barn. Sådant
är sjette novembers minne, sådan var Lutzens dag.
Mörker, kamp och strid, blod och död. Är det då
blott detta vi fira? Nej, icke detta. Detta
ensamt är i eke 6 novembers minne. Striden och
blodet blott, det är icke att minnas, utan att
glömma. Detta allt är blott den mörka ramen
om minnets bild. Bilden själf är ljus, det är
Sveriges hjältekung och hans hjältefolk midt i
kampen och blodet och döden. Det är vår konungs
och vårt folks offerglada kärlek och trohet in i
döden, som vi på minnets dag göra lefvande för
oss. Deras storhet i offer, deras trohet in i
döden är icke större, därför att den träder oss till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
