Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ett och annat om Norrland. Af Teodor Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET. 313
»Man liar ju rättighet att, utan att ådagalägga något
misstroende mot sina grannar, söka befästa sina
gränser, ty befästningar äro väl hos oss liksom i alla andra
länder icke gjorda för ögonblicket utan för en lång
framtid. Vi böra då komma ihåg, att på samma gång
man får denna förbindelselinje (talaren afsåg Ofoten—
Luleå—Haparanda med anknytning till den finska
järnvägen) färdig, så att det blir en transitobana ut till
vesterhafvet, på samma gång är här öppnad en
in-marschlinie för en hel armé, en linie, genom hvilken
denna armé ständigt kan hafva sitt underhåll. Då blir
det efter min tanke också nödvändigt att sätta lås för
dessa värdeskatter, hvilka icke längre äro skyddade
utan särskilda försvarsåtgärder. Detta anser jag vara
så viktigt, att jag hoppas, att järnvägen norr om Luleå
icke vidare kommer att fortsättas, om vi icke bcslnla
anläggandet af en fästning därstädes.
Det vore därför fördelaktigt, om Bodens öde redan
detta år blefve afgjordt, så att arbetet på järnvägen så
småningom kunde i sin gilla ordning fortsättas.
Tänker jag mig åter järnvägen färdig, så att
in-marschlinien är klar, så är det Luledalen, malmfälten
och transitobanan ut till vesterhafvet, som i första hand
äro i fara. Skola, vi då icke försvara detta? Jo, svarar
man, men icke med fästningar utan med trupper. Men
huru mycket trupper kunna vi skicka dit upp? Det
är ju svårt att säga, men gifvet är, att vi vid ett
krigsutbrott måste hafva mycket trupper i mellersta
Sverige. Sverige är nu en gång ett långsträckt land, och
däråt kan ingenting göras, utan vi få taga det sådant
det är. Då måste ju Norrlands försvar i första början
anförtros åt ett ganska ringa antal trupper, ty det finns
ej mer; huru mycket understöd dessa trupper kunna få
söderifrån, därom är det svårt att yttra sig. Dessa
fåtaliga trupper kunna icke försvara Luleålinien, utan
de måste undan för undan retirera, så vida de icke
bestämma sig för att försvara Luleelf, då de förvisso
blifva kringgångna och tagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
