Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Frans Suell, den store Malmöborgaren. En kulturskildring af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var också vid denna tid, som han i Henrik
Schartau fick en fosterbroder. Hans styffar hade
nämligen som egna upptagit sin aflidne svåger
Schartaus sju små fattiga barn, bland hvilka
äfven var den blifvande berömde
väckelsepredikanten och grundläggaren af den i Skåne och vestra
Sverige än i dag starkt utbredda schartauanska
riktningen.
Med varm tillgifvenhet och tacksamhet var
Frans Suell fäst vid sin styffader. Han var vid
dennes död redan sin egen. Falkman hade kort före
sin bortgång förlorat en stor summa penningar,
20,000 rdr, ett betydande kapital vid denna tid,
och var mycket oroad för sin enka och sina barn.
Hans styfson skyndade då till honom och lofvade
åtaga sig förlusten — ett löfte, som han också
ärligt höll.
»Unge herr Suell» hade, som det heter hos
samtida skildrare, »blifvit borgare vid manliga år»;
han hade nämligen vid 30 års ålder vunnit
burskap såsom själfständig handlande i Malmö.
För honom var titeln »borgare» en
hedersbenämning, öfver hvilken han var stolt. Med stor
kraft arbetade han under nära ett halft sekel
på att värdigt uppbära den samt att i dess tjenst
gagna sin fädernestad.
Ty Frans Suell var samtidigt en god svensk
medborgare, ifrig lokalpatriot och framsynt
affärsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
