Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Reseminnen från Italien. Af D. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESEMINNEN FRÅN ITALIEN. 157
Som bekant har en mängd kloster i Italien
förvandlats till skolor, kaserner eller muséer. Ofta
nog ha därvid de vackra byggnaderna
behandlats med stor pietet, och i synnerhet har
korsgången, den af pelargångar omgifna
klostergården, som tillika var munkarnas kyrkogård,
bibehållits oförändrad och försetts med vackra
blomsteranläggningar. En sådan kyrkogård,
Camposanto, är en ovanligt stämningsfull plats. Jag
tänker med särskild kärlek på ett par bland de
många jag sett. En af dem är den af själfve
Michel Angelo uppförda korsgången i det forna
kartusiankloster, som nu hör till Museo delle
Terme i Rom. Det är en stor fyrkantig gård,
nu prydd af en mängd antika konstverk. I
midten resa sig fyra väldiga cypresser, af hvilka den
store konstnären skall hafva planterat en.
Kartusianerna höra till de strängaste ordnarna.
En gammal talför museivaktmästare visade mig
en dag en af de små munklägenheterna, om man
så får uttrycka sig, och berättade mig hvad han,
visste om dess innevånares lif. Man kunde ej
tänka sig en lugnare plats för studier och stilla
betraktelser. »Här skulle det vara skönt att bo!»
utbrast jag. »Åh, signora», sade min vän
vaktmästaren, »tänk på att när munken kommit in
genom dörren där, så stängdes den efter honom och
öppnades icke, förrän han bars ut som död. Då
begrofs hain på ’il Camposanto’ därute. Och
han fick icke tala vid någon annan än priorn —
och detta blott en gång i veckan och blott om han
hade något särskildt på hjärtat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
