Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Reseminnen från Italien. Af D. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
va korsgången har dock nu förlorat mycket af sin
karaktär, emedan* munkarna, mest franska
kar-tusianer, använda den till odling af de många
kryddväxter de använda för att brygga sin
mycket omtyckta likör.
Vackrast — och tillika vemodigast — var den
gamla Camposanto, som hör till det stora
fran-ciskanklostret i Assisi, den helige Franciskus.’ egen
stad. Höga cypresser och popplar växte öfver de
ödmjuka franciskanernas namnlösa grafvar. I
korsgången lågo stycken af pelare och grafvårdar,
som samlats här för att ej förfaras, och det
hvilade en stämning af stilla vemod öfver denna
fridfulla vrå, som det ej är möjligt att i ord
återge.
#
Jag hörde för några år tillbaka ett yttrande,
som då föreföll mig nästan lustigt: »Hvarje
människa borde en gång i sitt lif få komma till
Italien.» Nu vore jag färdig att instämma. Jag har
svårt att tänka mig något land, som så gör
historien — också vår egen historia —* lefvande för
oss, som så lär oss att tänka icke blott öfver
gångna tiders människor och deras verk, utan öfver
vår egen tid och dess uppgifter. Och hvilken
skatt af skönhet i form och färg hafva vi ej fått
med oss därifrån. Sannerligen, om Italien
gäller detsamma, som sagts om en långt nordligare
och af sitt folk lika älskad bygd, att »den det
landet en gång sett, han längtar dit igen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
