- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1913 /
297

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Luther i Worms och på Wartburg. Af B. O. Aurelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LUTHER I WORMS OCH PÅ WARTBURG. 297

sagt sig själfva — förblifver jag vid de af mig
anförda skrifteorden och får och vill icke återkalla
någonting, ty mitt samvete är bundet vid Guds
ord, och det är besvärligt, illa och farligt att
handla emot sitt samvete. Gud hjälpe mig! Amen.»

Ord, i sanning både stolta och ödmjuka, i alla
händelser manliga och förtröstansfulla.

Kejsaren gjorde nu ett personligt inkast,
antagligen för att icke helt och hållet spela rollen
af stum åskådare. Han frågade då Luther, om
»kyrkomöten kunde misstaga sig». Luther svarade,
att konciliet i Konstanz (där Hus blef bränd)
tydligt handlat emot Guds ord.

Då stod kejsaren upp och hans följe, och hela
salen blef snart utrymd. Luther kände en stor
lättnad, att allt var sagdt, och han sjönk ned
till hvila i sitt härberge med orden: »Det är förbi.
Jag har kommit igenom.»*

Ytterligare tvenne försök gjordes att förmå
Luther att återkalla sina villomeningar, nu inför en
därtill utsedd, temligen opartisk kommission, men
förgäfves. Han förklarade: »Jag kan icke gifva
efter; det får gå med mig som Gud vill.»

Den 26 april utverkade Luther tillstånd att
oantastad lemna Worms och återvända till
Wittenberg, och den 25 maj beslöt kejsaren och den då.
endast ytterst fåtaligt besökta riksdagen att
förklara Luther »i rikets akt» (utom lagens skydd),
hvarigenom hans personliga ställning till lif och
egendom var hotad. Ingen fick gifva kättaren huld
och skydd, och hans anhängare lupo ständigt
fara att utlemnas åt kejsarens eller biskoparnas

* »Ich bin hiodurch. ich bia hindureh!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:57:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1913/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free