Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Kejsar Wilhelm II. Af Teodor Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
När Bismarck d. 29 mars lemnade Berlin,
skedde det under enastående hyllningar. Sin sista tid
lefde han på sitt gods Friedrichsruh i
Sachsenwalds bokskogstrakt icke långt från Hamburg.
Han kunde icke lugnt bära sitt politiska fall
utan gaf såväl i tidningsartiklar som i tal till
de många deputationer, som ständigt uppvaktade
honom, många bistra uttryck af sin kritiska
stämning gentemot kejsaren. Denne var den förste,
som tre år efter afskedandet tog steget till
återknytande af det gamla vänskapsbandet genom
ett vänligt telegram, och i febr. 1894 gästade
kejsaren den gamle riksbyggmästaren.
När denne 1895 firade sin 80-årsdag, rustade
sig Tysklands folk till storartade hyllningsfester
åt honom, men i riksdagen afslogs med 163 röster
mot 146 förslaget om officiell lyckönskan från
representationens sida. Detta var den katolska
centerns, socialdemokraternas och andra
liberalradikala gruppers hämnd. Men 424 medlemmar af
riksdagen och den preussiska landtdagen reste till
Friedrichsruh och bragte fursten sin lifliga
hyllning, s
Den ,30 juli 1898 afled han. Kejsar Wilhelm
hade velat bereda åt hans stoft ett hviloläger i
Berlins domkyrka, men själf hade furst Bismarck
åt sig och sin älskade maka, Johanna v. Puttkamer,
byggt en grafplats under Sachsenwalds susande
bokhvalf.
Hvarje midsommar hyllas Bismarcks minne
genom väldiga bål, som från en mängd höjder på
olika ställen samt ej sällan i enkom härför upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
