Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Augsburgska bekännelsen. Af B. O. Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
LÄSNING’FÖR SVENSKA FOLKET.
»Augsburgska bekännelsen»
Af B. O. Aurelius.
(Forts, från h. 1).
Bekännelsens slutord lyda sålunda:
»Dessa äro de förnämsta artiklar, om hvilka
meningsskiljaktighet synes hafva rådt. Ty ehuru man kunde tala
om än flera missbruk, så hafva vi för att undvika
vidlyftighet sammanfattat de förnämsta, af hvilka man med
lätthet kan döma om de öfriga. Stora klagomål hafva varit
öfver aflatsbref, pilgrimsresor och missbruk af
bannlysningen. Församlingarna hafva på mångfaldigt sätt
misshandlats af sina föreståndare. Ändlösa tvister hafva varit
mellan kyrkoherdarne och munkarne om den rätt de hafva i
församlingen, om bikten, begrafningar, predikningar vid
särskilda tillfällen och otaliga andra saker. Dylikt hafva
vi förbigått, för att det, som i denna angelägenhet är det
viktigaste, må genom en kortare framställning lättare
inses. Icke heller är här något sagdt eller upptaget för att
förnärma några. Blott det har anförts, som synts vara
nödvändigt att säga, på det att man må förstå, att hos
oss hvarken i lära eller ceremonier något är antaget som
strider emot Skriften eller den allmänneliga kyrkan, ty det
är uppenbart, att vi på det noggrannaste aktgifvit på att
inga nya och ogudaktiga läror må smyga sig in i våra
församlingar.»
Det har äfven från katolskt håll blifvit erkändt,
att bekännelsen gjorde ett djupt intryck på de
flesta af åhörarne. Om kejsarens iegen hållning
under talet vexla uppgifterna; hans bristande kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
