Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Folktro och folksed (forts). Af E. Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKTRO OCH FOLKSED.
283
brott. Han hade nämligen dödat gårdsrået, som i
denna orms gestalt hade uppehållit sig där, jså
länge man kunde minnas tillbaka, och aldrig gjort
någon människa för när. Men bonden i fråga
trodde inte på tocken dålighet som gårdsrån och
slikt; han sa’ för dem, att de kunde vara glada
att vara af med ormen. Själf var han glad att
komma helskinnad undan de förbittrade
byamännen.
En annan gång var det en dräng, som var ute i
skogen och råkade på en dylik hemsk orm. Äfven
han var modig nog att skjuta, men när han kom
fram, där ormen legat, var det bara en liten
askhög qvar. Då begrep han, att det inte varit
någon vanlig orm.
På ett ställe hörde jag en sägen om en väldig
orm, som till sin natur liknade forntidens drakar.
»Det hade kommit en orm på ett gärde en gång.
Folket trodde, att han hade kommit från skyn, för
han var så orimligt stor. Han sväljde får som
ett inte och gjorde faslig skada på kreaturen. Så
kom det en herre till trakten. Bönderna klagade
för honom sin nöd. Han tyckte det var synd om
folket, och rädd var han inte, för han hade varit
med om mycket äfventyr i krig utrikes. Han
steg upp på sin häst, tog ett långt spjut i handen
och red ut på gärdet, där ormen låg. Odjuret spru
tade etter och hade ett sådant »drag», så hästen
kunde inte gå rätt emot honom, utan måste gå på
tvären. Ryttaren lyckades emellertid med sitt
spjut genomborra ormens hufvud, och ett
fruktansvärdt vidunder var det, det kan man förstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
