Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur Lapplands odlingshäfder. 1. Af Viktor Södergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR LAPPLANDS ODLINGSHÄFDER. 303
i Lappland med väl ett 50-tal bondgårdar.)
Læstadius skrifver: »Han begaf sig om våren med hustru
och barn uppåt marken i största armod och
brist.-Han slog sig ned vid en förbiflytande å och
uppreste där i en hast ett slags koja af ris och
tallbuskar. Familjen förtärde om aftonen den sista
matbit, som de hade, och hustrun sade
bekymmersamt : hvad skola vi i morgon äta ? Mannen
svarade: Herren förser väl offret. Han hade, henne
ovetande, satt ut en ryssja i ån, där han märkte,
att aborrar funnos, och förtröstade härpå. Om
morgonen fick han se en tjäderhöna, som satt i
ett träd strax invid kojan. Han fällde denna med
sin lodbössa, kastade in den i kojan och sade: där,
mor, har du till frukosten. Därpå gick han
vidare och lyckades äfven få skjuta en svan, som låg
och sam i den omtalade ån. Han bar äfven denna
till mor och sade: här har du till middagen.
Uti sin ryssja fick han vidare en ansenlig mängd
aborrar, ’och efter den tiden har jag, Gud vare
lof, ingen nöd lidit’, hafva hans ord fallit sig, då
han berättade det för en af mina sagesmän.
Be-hjärten detta, I, som klingen med glasen vid bord,
hvilka svigta under tyngden äf kräsliga rätter!
Sen på fåglarna under himmelen, heter det; de
så intet och uppskära intet; men likväl föder
eder himmelske Fader dem.» — Nu anförda drag
torde ofta ha upprepats under kolonisationens
barndomstider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
