Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur Lapplands odlingshäfder. 1. Af Viktor Södergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
mar och ringlar sig i gigantiska veck, kölden smäller i
knutarna, föret är klingande. Från backen vid
skogsbrynet nalkas en ändlös rad af renar, hvilkas ståtliga kronor
i halfdunklet teckna sig fantastiskt mot snön. Lapparne
hojta, hundarne skälla och föra ett förskräckligt oväsen,
och snart är hela brukets befolkning, gammal och ring,
på benen för att möta den länge väntade raidon långt
uppifrån lappmarken. Scenen är så egendomlig, att en
främling kunde tro sig vara i en annan världsdel.
Lapska och svenska, ja även finska talas om hvartannat.
Renarna kunna räknas till ett halft tusental och mera,
ty nomaderna medföra ej blott dragrenar och
ombytesrenar, utan hela hjorden måste följa med. De flämtande
dragarna begagna första tillfälle, sedan de tunga
lastpulkorna inkörts på aflastningsplatsen och frånspänts, att
lägga sig ned på snön; exemplet följes småningom af
de öfriga — — —. Nu skola lapparne ha en
»puores-kokse» (=välkomstsup), som jagar bort tröttheten för en
stund, och så komma lifliga berättelser om äfventyren på
färden, utbyten af nyheter från lappmarkerna och
kustlandet samt aflemnandet af de för köken mest välkomna
gåfvorna till brukets fruar och matmödrar. För många
bland lapparne, särskildt de yngre och barnen, är det
en länge och ifrigt motsedd högtidsstund att få besöka
masugnen och se den hvi†glödande smälta metallen rinna
ut i en småningom mörknande ström eller att i
smedjorna se gnistornas fyrverkeri omkring smedernas
allvarliga gestalter. Småningom blir allt tyst, lapparne hafva
uppsökt sina tillfälliga qvarter, renhjorden hvilar, och i
vinternattens stillhet skimra stjärnorna, än klara, än
beslöjade af det fladdrande norrskensdoket, ned på det
vackra, snöhöljda landskapet — — —. Men hvaraf
består »attjiornas» tunga, föga skrymmande last? Jo, utom
några få, som äro lastade med lapparnas vanliga husgeråd
•samt lappmarksprodukter — såsom torrfisk, hudar, renkött,
ripor, en och annan björnstek och annat dylikt — äro
de flesta, kanske mer än ett hundradetal, lastade med
järnmalm. Ännu för en 50 år sedan forslades nämligen
en väsentlig del af Selets malmbehof med renskjuts den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
