Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - En medeltida kyrkofurste. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MEDELTIDA KYRKOFURSTE.
23
Född av rika föräldrar i Stockholm fick "Rogr
tidigt tillfälle att studeia och besökte flera utländska
universitet, varefter han ingick i kyrkans tjänst och
snart befordrades till »ärkedjäkne», d. v. s. dom-
prost i Uppsala. Redan vid denna tid gör han sig
genom kunskaper, karaktärsfasthet och förmåga att
medla mellan olika tänkande så bemärkt, att konung
Karl Knutsson använde honom till beskickningar vid
främmande hov.o. s. v. —’■ Under sin vistelse i Uppsala
upprättade han där ett prebende (ett slags kyrk-
ligt ämbete), vars innehavare fyra gånger i veckan
borde läsa mässor till stiftarens och hans föräldra’
»siälaryckt», varav vi kunna, se, att även denne
högt bildade man var ett sannskyldigt barn av sin
tid. Även till andra själamässor anvi ade han fram-
deles medel, och kort före sin död stiftade han i
Strängnäs ett brödraskap, som fem dagar i veckan
skulle i full skrud sjunga böner till jungfru Marias
ära »ända till yttersta domen». — Och dock voro
ej de dagar långt borta, då reformationen skulle i
Sverige bortsopa alla dylika mässor.
Att biskop Kort även i andra saker ej alltid var
framsynt, syne- därav, att han oakfadt sin obestrid-
liga fosterlandskärlek likväl innerst var vän av unio-
nen med Danmark. Men han var en fridens man och
tjänade redligt sitt land under den regering som fanns,
•sökande vända aHt till det bästa, varför vi också
länge finna hoarom i godt samförstånd med riksfö: Ga-
ständaren Sten Sture d. ä. Han sökte mäkla fred
var han kunde och bidrog kraftigt till försoningen
mellan Sten och Svante Sture. Blott när det gällde
kyrkans rätt, var han omedgörlig, och i en sådan
angelägenhet stämde han en gång formligen herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
