Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Några svenska folksägner. Av Elias Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA SVENSKA FOLKSÄGNER.
67
ett gällt skri höres och vagnen tumlar över ända
ii-ed i djupet. De följande vagnarna stanna. Skynd-
samt klättrar man ned för att om möjligt bringa
hjälp. Men det är för sent. Krossade ligga brud och
brudgum. Samma dag gick Kron-Erik till länsman-
nen och angav sig själv.
Allt sedan den dagen spökar det här. isade berät-
taren, och jag vet mer än en, som sett underliga sy-
ner här. Men nu ha vi rastat så länge här, så det
kan vara tid att köra vidare.»
Vi fortsatte vår färd, men sägnen om den tra-
giska händelse, vartill denna sköna plats varit vitt-
ne, dröjde länge kvar i vårt minne såsom en kon-
trast mot allt det ljusa och isköna vi fått se och upp-
leva, såsom ett ackord av moll midt i en glad bröllops-
marsch.
Frestelse.
Landtbrevbäraren Anders Peter Vestholm var en
välbetrodd man i sin hemsocken. Två gånger i vec-
kan vandrade han’tre fjärdingsväg från kyrkbyn till
järnvägsstatiomen med en stor läderväska på ryggen.
Vägen dit gick raskt nog att tillryggalägga, men
återfärden tog så mycket längre tid. Då skulle han
in i alla möjliga gårdar till höger och vänster för att
lämna post. överallt var ban en välkommen gäst,
ty han kom med nyheter från stora världen i form
av tidningar, och oftast var han också laddad med
sockennytt. Därför sattes gärna kaffehurran på
elden, då Vestholm stegade in, och inte fick har,
lämna huset, förr än han stärkt sig med kaffe och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
