Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Getapojken som blev kyrkochef. Av Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
let Isak bli löftets och bokens man och studera till
präst. Men icke i Kalmar, som visat sig så farligt,
utan i Växjö, där det också fanns en lärd skola.
Dit hade just då kommit Per Larsson, Jonas’ vän
och förtrogne under den hoppfyllda vandringen till
lärdomens paradis i Kalmar. Denne blev nu »hand-
ledare» eller præceptor puerorum för den tretton-
årige nykomlingen från hemmabyn.
De talade mycket med varandra om Jonas och
hans öde, och de voro ense om, att han icke kunde
vara död. De beslöto därför att ge sig ut på spa-
ning efter honom i socknar och byar, i gårdar och
stugor.
Omsider spårade de upp honom och hittade honom
bland killingarna nere i gravvalvet.
Nu ville de strax ha honom med sig därifrån.
Men Jonas kröp ihop bland sina vänner getterna.
Han ville inte ut bland människorna mera. Han
ville stanna i gravkällaren och i skogen.
De bådo honom och de trugade honom: han skulle
komma med, han skulle följa dem; de skulle aldrig
lämna honom ensam.
Nej, han ville inte — han tordes inte — han
kunde inte. Trasig, förvildad, förkommen som han
var, ville han inte följa dem.
Men de stodo fast, två mot en; de släppte honom
inte; räddas skulle han, Jonas, deras förlorade och
återfunne bror och vän. Till slut fingo de honom
också med sig.
Och så kom Jonas för andra gången i skola.
Isak släppte ej mera taget. Han lämnade ej sin
tvillingbroder allena en endaste stund; han läste
med honom och kämpade med honom, tills förste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
