Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Mors stuga. Av Ebba Ramsay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sven hörde icke så mycket på, när gubben talade
så där till honom, han hade merendels så mycket
annat att tänka på och se på, där de färdades fram
på vägarna. Det som alltid fängslade honom var
åsynen av de välmående, välbyggda bondgårdarna,
och instinktmässigt gladde han sig var gång han
av den yttre ordningen på gård och ladugårdsbacke
såg, att ägarne voro ordentliga och skötsamma
människor. Sven tyckte, att man aldrig kunde få se
något trevligare och mera tilltalande än en dylik
välskött och väl underhållen bondgård i
Västergötland med högröda väggar och bländande vita fönster,
dörrar och knutar, en liten nätt gårdsplan, trädgård
med syrenhäckar, pionbuskar, reseda och lövkojor,
välryktade hästar på stallet och feta kossor ute på
klövervallen samt ett par granna svin i stian.
Kacklande hönor hörde också till, förstås, och hund
och katt desslikes, ty Sven var djurvän och kände
sig glad, då han såg sig omgiven av husdjur i
mängd. Han smög sig alltid ned i ladugården ett
ögonblick för att se, om det i kätten där fanns
någon liten kalv att klappa och beundra, eller kanske
en sugga med tio, tolv smågrisar. Men så måste
han ju mången gång tänka på hur det skulle varit,
om han själv varit hemma på en dylik välförsedd
bondgård — det hade nog varit bättre än alla
handelsbodar, som gamle Knallen talade om.
Dessa tankar fingo dock aldrig göra Sven
missbelåten eller avundsjuk till sinnes — det hade han
ju fått lära sig, att sådant vore orätt. Och höll han
någon gång på att falla i en dylik frestelse,
räddades han därifrån av den tanke, som alltjämt
behärskade honom, tanken på mors stuga. »Vänta bara»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
