- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1919 /
160

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Mors stuga. Av Ebba Ramsay

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och dit stod även Svens håg. Han ville så gärna
leva så, att även han en gång skulle komma till
samma saliga slut.

Karin, som med tiden blivit något friskare och
rörligare, var naturligtvis med i kyrkan den dagen,
och det var med rördt och tacksamt hjärta hon nu
såg sin lille Sven fullvuxen och stor stå där bland
den övriga ungdomen och tänkte på att hon hittills
endast haft glädje av honom. Hans framtidsutsikter
voro visserligen icke så stora — han hade icke
någon utsikt att ärva en vacker och givande bondgård
som så många av de andra barnen. Men så hade
han en sund och frisk kropp utan något lyte eller
fel, som kunde hindra honom från att arbeta träget
och försörja sig själv. Och det var ju mycket att
vara tacksam för och anledning nog att icke klaga.
Och den som har ett ärligt uppsåt och sätter sin lit
till Gud, den kan han välsigna och hjälpa, så att
han får det han nödvändigt behöver för detta livet.
Och mera behöver människan icke. Rikedomen har
stora frestelser och faror med sig, det visste Karin,
och tyckte därför, att man aldrig borde eftersträva
densamma. Men att vara ett fattighjon, det var ju
icke så roligt, och vid den tanken trängde sig en
suck fram ur hennes hjärta. Men den följdes strax
av tanken på den stuga Sven skulle skaffa henne,
en tanke som med tiden blivit så verklig även för
Karin, att den nästan var som ett löfte att lita sig
till. Den plägade också fylla henne med en känsla
av hopp och glädje vid tanken på framtiden och
gjorde så även nu.

        (Forts.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1919/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free