- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1919 /
189

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vilodagen. Av Elise Söderlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VILODAGEN.

189

måste åtgå, innan såren kunna läkas — om de ens
någonsin kunna det. Och huru skola de kunna lä-
kas, då följderna av kriget upprört sådana djup av
slam och orenlighet, som hota att fördränka hela
världen? Svarslösa stå vi inför den frågan, men
känna djupt behovet av självrannsakan, känna, att
så mycket ondt har ej kunnat uppstå utan skuld
hos en var av oss. Nationell egoism och klassegoism
växa fram ur den individuella egoismen. Och denna
sista är det som utgör vår skuld, din och min. Vi
behöva bättre än något annat i världen gå in i oss
själva till ärlig, omskapande självrannsakan. Vad
är — åtminstone vid första påseende — ett sam-
hälle annat än en samling av individer? Leddes
nu dessa i sina gärningar av Gud, skulle ej sådana
mörksens verk som krig ens komma i fråga. Så en-
kelt är det. Och ändock vill där något till lika
mycket hos den enskilda människan som hos natio-
nen — det vill till ett känsligt samvete, som ödmju-
kar sig och vågar och vill se sin skuld i ansiktet
så att säga. Ett sådant seende är något mycket stort,
emedan det kan innebära frälsning och emedan det
är en gnista av det ljus, som världen utestängt under
alla dessa mörka krigsår.

Vår tid är orolig. Det är så mycket som vill fram
av både ondt och godt. Revolutionerande tankar
välva sig i många unga och gamla huvuden — man
vill något nytt, något alldeles osvikligt lyckliggö-
rande. Men de röra sig, alla dessa önskade omda-
ningar, endast om yttre ting. Och sådana kunna
nu en gång för alla icke ensamma bilda grund för
en människas lycka. Därtill kräves något vida star-
kare och bärkraftigare — något inifrån människan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1919/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free