Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mors stuga. Berättelse av Ebba Ramsay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle få det kört den halva milen mellan kanalen,
där det lastades ur skutorna, och stugutomten på
potatisåkren. Men det gick förunderligt bra. Det
var nu bekant i hela socknen, att Sven tänkte bygga.
Man erinrade sig, att det varit tal därom, redan när
han var liten, och nu blev det så mycket talat
därom bland bönderna, att dessa, uppfordrade av Johan,
som i sin ordning blivit uppfordrad av Anna, utan
att säga något därom till Sven kommo överens att
köra fram var sitt duktigt parlass av virket gratis.
Och snart nog gick det ena av dessa efter det andra
förbi handelsboden vid kyrkan, utan att Sven, som
satt på kontoret med fönstret åt motsatta sidan, såg
dem. Han märkte dock, att människor ofta tittade
på honom med betydelsefulla blickar och leende
miner, då de voro inne i handelsboden, men förstod
alls icke vad detta egentligen gick ut på. En månad
ungefär hade förgått, och Sven hade icke haft tid
att gå, såsom han plägade, och titta på stenarna till
stugans grund. Nu kom det dock en vacker
söndagsmorgon efter det första snöfallet under natten. Luften
var stilla och mild, och Sven kände sig
oemotståndligt dragen bort till potatisåkern. Och se! Där såg
han hela högar av timmer resa sig invid det
schaktade området — han vågade först knappast tro sina
ögon, men måste dock slutligen göra det. Han gjorde
ett besök hos Anna och fick där så småningom reda
på sammanhanget, gick till Norrgården för att tacka
och kom slutligen till Karin och Ester för att även
meddela dem den glada nyheten. Men de hade
redan fått reda på saken, och de gladdes nu alla tre
tillsammans såsom Karin uttryckte det »över Guds
och människors stora och oförtjänta godhet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
