Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tankar inför Gustaf-Adolfsminnet. Av Teodor Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
testantisk prästrock, i läkarens vita klinikclräkt o. s. v.
men även i krigarens militära uniform.
Alla kunna de hava i sin själ förnummit kallel-
sens röst.
Ty i alla tider hörs en underbar manande stämma,
som kallar människorna fram på handlingens skade
bana: den kommer ej med åskans dån, men liksom för
Elias vid Horebs iberg uppfattas den som en sakta
viskning, en samvetsmaning. En sådan ljöd i Geijers
själ, då han sjöng:
Framåt, så är mitt ödes bud,
och uti djupet bor, som uti himlen, Gud.
Vår tids människor äro mer än något annat tids-
skedes förtrogna med utvecklingstanken, men tro vi
på utveckling, måste vi tro, ej på nyck och slump-
kast — om ock även sådana finnas — utan på en
förnuftig mening i livet, en plan. Men tro vi på en
plan, måste vi också tro på en planläggare.
Mänsklighetens samlade historia synes lik ett ofant-
ligt bygge, där generationerna medverka och där de
flesta individer blott äro simpla arbetare, andra
verkmästare, uppsyningsmän, arbetschefer. Vi kän-
na ej till. ritningen, blott skymta den styckevis, nien
vi ana arkitekten, konstverkets upphovsman. Vi tro
på och tillbedja den levande Guden.
Alla de ledande människoandariia, de stora folk-
hövdingarna, som äro anställda vid det stora bygget,
komma fram, när tiden är mogen, »i tidens fullbor-
dan».
Ordspråket säger: »När nöden är som störst, är
hjälpen närmast», och skalden säger i sången om
Sten Sture:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
