Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Arvid August Afzelius och de svenska folkvisorna. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 LÄSNING EÖR SVENSKA FOLKET.
beskrivande. Därvid mötte honom i Sofias stora bia
• ögon en blick, som fängslade honom för alltid.
Hon blev nu hans elev tillsammans med de fröknar,
■han- förut läste med, och det var en lycklig tid för
både honom och henne. Men snart måste de skiljas.
Afzelius blev så godt som tvingad att följa med
excellensen Adlercreutz till Läckö slott i Västergötland
som informator för hans gossar under ett par
månader, och under tiden återvände familjen Ramsay till
Finland. Senare på hösten samma år fick han dock
inbjudning att komma dit och lät ej säga sig detta två
gånger, utan for med glädje och tillbringade en liten
ud på friherrinnans egendom Esbo, en mil från
Helsingfors. De ungas böjelse för varandra tilltog
därunder, och året därpå, så snart han kunde få ferier
från skolan, var han åter på Esbo. Denna gång
förklarade de sig för varandra, och friherrinnan — hon
hade länge varit änka — gav sitt bifall till deras
förening med villkor, att förlovningen skulle hållas
hemlig i två år och de denna tid ej skulle1 råkas.
Skriva fingo de dock.
I Stockholm, landets huvudstad, fanns ännu intet
gymnasium. Afzelius bror inrättade därför ett sådant,
och det syntes komma att gå bra. När han så 1815
blev kyrkoherde i Alingsås, lät han Arvid August
övertaga gymnasiet, och som denne också hunnit bli
hovpredikant, så tog han avsked från sin tjänst vid
Frimurarbarnhuset och ägnade sig åt sina nya värv,
som gåvo honom en nödtorftig, om också èj riklig
bärgning. Samma år stod å Esbo hans bröllop med
Sofia Ramsay, och de hade nu ett lyckligt hem, där
mycket musik ch sång idkades, till 1821, då Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
