Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Arvid August Afzelius och de svenska folkvisorna. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 LÄSNING FÖIl SVENSKA FOLKET.
Länge nog hade man inom poesien och litteraturen
ensidigt S3rsslat med den grekisk-romerska mytologien
och minnena från dessa länder. Men nu röjde sig
inom istora kretsar i vårt land, ej minst bland de unga,
ett behov av återgång till det egna och våra nordiska
fornminnen. Därför väckte Afzelius översättning av
Hervararsagan och Valas visdom sådan anklang, att
de snart slutsåldes, och man längtade efter mer.
Göterna, särskildt Ling och Geijer, begärde, att han
skulle översätta den isländska samling av sånger, som
kallades Saemunds eller den poetiska Eddan, och
Afzelius åtog sig uppdraget. Snart såg han dock, att
han ej ensam kunde gå i land därmed, då hans
kunskaper i isländskan ej ens räckte till, för att han skulle
kunna rätt läsa de gamla manuskript, han lyckats
komma, över å ett bibliotek. Lyckligtvis fann han
en vän, som kunde hjälpa honom. Det var den unge
amanuensen vid universitetsbiblioteket i Köpenhamn
Rasmus Kristian Rask, som nyss kommit hem från
ett treårigt vistande på Island. På Afzelius
inbjudning kom denne märklige man, som sedan blev en
berömd språkforskare — det påstås, att han kunde 50
språk, och till flera av dem skrev han språkläror —
till Sverige, och i tre år arbetade han samman med
Afzelius och var därunder dennes gäst. Bland andra
resultat av deras samarbete var utgivandet av goda
upplagor av den isländska texten till båda Eddorna
samt Afzelius översättning av den poetiska. Den
betydelse detta hade för bildningen i Sverige och hela
norden kan knappast överskattas. Geijer och Ling
voro stortbelåtna. Den förre citerar ofta Afzelius
översättning i sitt arbete »Svenska folkets häfder», och
den senare höll efter densamma glödande föreläsnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
