Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två hjältinnor. Av Elias Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ HJÄLTINNOR.
55
ställa sig under fanorna. Hon skaffade sig en
soldatuniform, gick till sin mor och sade:
— Mor, jag måste bort, jag måste hjälpa till att
befria mitt fädernesland. Tag denna sax och klipp
av mitt hår!
Den gamla änkan brast då ut i högljudd gråt.
— Du är mitt enda barn, och du vill övergiva mig,
du vet inte, vad du gör! Du krossar mitt hjärta!
Nu hördes ljudet av trumvirvlar nedifrån. Det
var tyska trupper, som tågade ut för att kämpa på
andra valplatser. Johanna ilade till dörren. Då
ljöd ett genomträngande skri från den gamlas
läppar, hon föll avsvimmad till golvet.
Johanna vände tillbaka, hennes bröst hävdes i
djupa andetag. Hon såg ut genom fönstret på de
förbi-marscherande soldaterna, därefter föllo hennes
blickar på moderns bleka, tärda anletsdrag. Då slöt hon
modern i sin armar och viskade ömt:
— Mor, mor, jag stannar!
Tyst tog hon av sig krigardräkten, satte upp sitt
ljusa hår i en nackknut och var åter änkan Stegens
dotter. Men overksam kunde hon inte vara. Om
hon inte fick deltaga i striden därute på slagfältet,
så ville hon åtminstone hemma tjäna och hjälpa dem,
som gjutit sitt blod för fäderneslandet. Så gick hon
till lasarettet och ägnade sig med uppoffrande iver
åt vården av de sårade. Här inför nöden och
lidandet försvann hennes hat mot fienden, och hon
vårdade lika omsorgsfullt fransmän som tyskar.
En dag, då hon stod lutad över en sjukbädd,
rusade -en fransk soldat, som var nästan tillfrisknad, omot
henne, ’fattade henne i axlarna och kastade ’henne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
