Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två hjältinnor. Av Elias Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ HJÄLTINNOR.
57
till änkan Stegens hus för att forska efter Johanna.
Och snart’kommo de till det hus, dit hon flyktat.
Ägaren gömde henne i sitt hönshus, och så blev hon
den gången räddad. Men faran var varje dag
densamma. Modern vred.sina händer i förtvivlan.
Johanna ensam var lugn. Med sakta röst läste hon för
sig själv den sköna versen:
Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vårt vapen trygga.
På honom i all nöd och sorg
vårt hopp vi vilja bygga.
—- Jag måste lämna Liineburg, sade hon
därefter.
— Det är omöjligt, sade grannen. Staden är
omgiven med en pallissad, och alla utgångar äro
bevakade. ’ .
— Jag hoppar väl över på något ställe.
— Är du alldeles från dina sinnen! utropade
modern. Tänk på vaktposterna!
— Lita på Gud, sade flickan. Jag vefc ingen
annan hjälp, och redan i natt skall jag göra ett
försök att fly härifrån.
Modern försökte förgäves avråda henne. Det var
en mild, ljum vårnatt. Gråtande följde modern sin
Johanna ända till stadsmuren. Försiktigt klättrade
flickan över och gled ned på andra sidan. Men
hennes klänning hade fastnat på någon påle. Hon satt
fast, och när hon skulle slita sig lös, hördes ett svage
knastrande av tyget.
— Vem där? ljöd skiltvaktens rop.
Johanna höll ändan; hon hörde steg, som nalkades.
Hon såg upp mot himlen och bad en tyst bön. I
detsamma drog ett mörkt moln förbi månen. Nu kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
