Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två hjältinnor. Av Elias Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ HJÄLTINNOR.
59
henne; man kunde ju inte veta, när andra soldater
kunde komma efter. Där fick sålunda den arma
flickan ligga på det kalla stengolvet utmattad* av sin
oerhörda ansträngning och darrande i hela kroppen.
Först framemot natten gick man ned för att hämta
henne. Hon var då nästan stel.
Eedan följande dag sade Johanna farväl till de
människor, som hade räddat henne. Hoa ville ej
stanna kvar där längre, ty hennes närvaro medförde
den största fara för husets invånare, som, om hon
upptäcktes, skulle bliva grymt straffade, för att de
givit skydd åt den värnlösa flyktingen. Hon begav
sig därför åter ut på vägarna. Ännu var hon så
trott, att det värkte i varje led. Plötsligt får hon
se en välkänd gestalt, som kommer emot henne. Det
är modern. Johanna sjunker i hennes armar och
brister i gråt.
— Mor, mor, hur visste du, att jag var här?
frågade hon.
— Jag visste det inte, jag kände det, jag anade
det.
Under nattens mörker lyckades de båda kvinnorna
komma in i Ltineburg, och där stannade Johanna i
moderns hus, under det att franska soldater sökte
•efter henne rundt omkring i omgivningarna. Så
småningom återhämtade hon krafter men Övervann aldrig
fullständigt följderna av den hetsjakt, för vilken
hon hade varit utsatt.
Efter slaget vid Göhrde blev Ltineburg äntligen
befriat från fienderna. En general Trettenborn, som
blev befälhavare i staden, fick höra talas om Johanna
Stegens hjältemod och inbjöd henne till sitt bord.
För att hon skulle vara alldeles utom räckhåll för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
