Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två hjältinnor. Av Elias Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ
HJÄLTINNOR.
63
Hemkommen störtade hon med flammande kinder
in i vardagsrummet, där Wercler satt lugnt
språkande med pastorn i byn.
— Upp, min käre man! utropade hon. Befrielsens
timme har slagit! Preussarna saimla sig omkring sin
konung! Låtom oss rusta oss till strid!
Werder såg förvånad på sin maka.
— Vad står på? frågade han helt kärvt.
— Konungen kallar sitt folk till vapen.. Varje
arm, som kan föra svärdet, tillhör nu fäderneslandet.
Werder vände sig bort. Han var ingen stridens
man.
— Vi hava gjort vår plikt, sade han.
Nu reste sig pastorn upp, lade högtidligt sin hand
på Werders arm och sade:
— Det är Guds vilja, att I agnen Eder helt åt det
heliga värvet.
— Ja, sade Maria, förr grämde jag mig över att
vi inte hade några barn, nu ser jag däri en
himmelens skickelse, ty hade jag haft sådana här i
hemmet, skulle jag inte ha kunnat skilja mig från dem.
Därmed gick hon ut ur rummet. En kort stund
därefter dånade hovslag mot gårdens stenläggning.
Werder reste sig långsamt från stolen och gick till
fönstret. Han blickade ut och såg en präktig husar,
som stolt tyglade sin häst. Det var Maria, hans
hustru. Nu dröjde det inte länge, förrän Werder
också var i ordning, och tillsammans begåvo sig de
båda makarna till Breslau.
Här rådde stor hänförelse bland befolkningen.
Unga och gamla strömmade till fanorna. Maria och
hennes man fingo gälla som bröder och tilldelades ett
schlesiskt husarregemente. I första drabbningen ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
