Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Kvinnorna i Fänrik Ståls sägner. Av Nora Torulf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNORNA I FÄNRIK STÅLS SÄGNER. 137
Kvinnorna i Fänrik Ståls sägner.
Av
Nora Torulf.
En brinnande och trofast fosterlandskärlek
strömmar ut från Fänrik Ståls sägner. De första raderna:
»Vårt land, vårt land, vårt fosterland, ljud högt, o
dyra ord!» kunna stå som ett motto för hela boken.
Eller kanske i ännu högre grad: »Här. . . det finska
folkets hjärta slog, här bars vad det fördrog.» —
Ännu mer än sitt land besjunger Runeberg i dessa
dikter sitt folk. Det är om folkets strid och mödor,
dess hjältemod och uthållighet, som sägnerna handla.
Men det, som driver dem till denna tappra kamp och
eldar deras mod, det är kärleken till de »... tusen
sjöars land, där sång och trohet byggt, där livets hav
oss gett en strand, vår forntids land, vår framtids
land.»
Fänrik Ståls sägner äro en lovsång till Finland och
dess folk; de äro ett minnesmärke över och en honnör
för fädrens tappra strider; de skola väcka och egga
fosterlandskärleken. Därför har Runeberg kanske
något idealiserat sina skildringar och nästan bara
dragit fram det kraftiga och storslagna, det uppoffrande
och modiga.
Även hans kvinnogestalter äro vackra och ädla. Men
liksom det bland dikterna finns ett Sveaborg, bland
männen en Waden stjerna, finns det också bland
kvinnorna en, som satte personlig lycka framför landets
väl — modern i Torpflickan.
Det är bara fem kvinnor i dikterna, som äro av nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
