Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vid Sveriges norra gräns. Färder och krigsminnen. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
162
LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
sarna. Allt gick väl, men det var litet knogigt att
släpa de tungt lastade cyklarna uppför Torneälvens
norra strand, som här höjer sig lik en fästningsvall.
Våra tvåhjuliga bärare hade dock gjort oss så stora
tjänster under den sextonimila ridten från Haparanda
till Kengis, att vi saknade varje rätt till misshumör,
då vi nu måste släpa på dem en lång sträcka.
När vi bestigit den branta strandvallen, låg en halv
mil ödemark framför oss, innan vi hunno Keksisvaara
by. Vi slungades tre århundraden tillbaka i tiden och
fingo se Sverige, hur det allmänt tedde sig, innan den
store kulturkonungen Gustaf II Adolf tog itu med
landsvägsbyggandet. När vi sydlänningar slå upp
en karta över våra nordligaste gränstrakter, häpna vi
över tre ting: de väldiga vidderna, de många byarna
och den nästan totala saknaden av landsvägar.
Särskilt gäller detta den s. k. Finnmarken. Denna
benämning är såtillvida oegentlig, som det är gammal
svensk mark och ej finsk, vilken bildar landet utan
vägar, men då befolkningen inom detta vidsträckta
område talar finska och sällan förstår svenska, har
ju namnet Finnmarken fog för sin hävd.
Den svenska Finnmarken torde vara större än 20
av våra 24 län. Språkgränsen går två mil väster om
Torne älv, från Haparanda räknat, till ungefär i höjd
med Matarengi och böjer sedan av i en båge mot
nordväst till Jock vid Kalix älv för att därifrån löpa
väster ut till Nattavaara vid riksgränsbanan, vilken
utgör Finnmarkens ungefärliga gräns mot väster.
Inga trakter av vårt land äro av statsmakterna så
bortglömda som detta hörn uppe i norr, om vars väldiga
vidder och stora kulturmöjligheter sydsvensken har
ingen eller föga kännedom. Det sympatiuttalan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
