Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vid Sveriges norra gräns. Färder och krigsminnen. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SVERIGES NORRA GRÄNS. > 169
ser jag fem vita kor glänsa i den dalande solens sken
och har länge observerat, hur mycket mer odlad och
bebyggd den östra stranden är än den västra. Orsaken
ligger utan tvivel i den finländska statens större
omtänksamhet om dessa ödetrakter än den svenska.
Sålunda går landsvägen å finska sidan tolv mil längre
norr ut än å den svenska, vilket ofta nödgar våra
landsmän här uppe aitt för en gränsresa färdas utom
riket, när de förflytta sig mellan två orter inom
detsamma. Från Kaunisjokis utlopp till Kolari hade
vi ännu en mil, och denna sträcka är å Finlands strand
en nästan -sammanhängande odlad bygd, som börjar vid
byn Lappiniemi, medan Sveriges strand här är mest en
ödemark.
Det började bli kallt att sitta stilla, och båtkarlarna
betacka sig alltid,- om man vill hjälpa dem med
stakningen, ty det kastar båten ur kursen och är
i forsarna en livsfarlig filantropi. Därför skaffade
vi oss motion genom att ibland stiga i land och springa
oss varma, glada åt att kunna åtminstone på det
sättet hjälpa stakkarlarna i utövningen av deras atletiska
konst. Det var en sann fröjd att se dessa seniga
ödemarkssöner timme efter timme utan uppehåll driva
farkosten uppför älven. En gång under en senare färd,
då vi befunno oss midt i en strid fors, tycktes det
starka vattentrycket taga herraväldet över båten,
varför jag tillropade Tidman att jämte mig gripa de
långa årorna för att hjälpa stakkarlarna, som liggande
på kmä syntes förgäves släppa till alla sina krafter.
Knappt hade vi fått var sin åra i älvens botten,
förrän vi slungades "ur kursen och stakkarlarna miste
väldet över båten. Denna ställde sig på tvären i forsen,
och blott genom ett Guds under, som hade, en sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
