- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1920 /
194

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Järnbäraland. Gammal och ny bygd i västmanländska bergslagen. Av N. Hj. Bosson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.

varandra. Det -är alldeles, som om naturen velat ge
en möjligast värdig och fängslande infattning åt
klenoderna i berget. Sommar som vinter är under sådana
förhållanden en bergslagsresa ett sällsynt omväxlande
nöje för en naturvän.

Stora Bergslagsbanan
(Stockholm—Ludvika—Göteborg) för genom själva hjärtat av det gamla
Järnbäraland och blir därmed vårt lands naturskönaste
snälltågslinje utanför fjällen. Låt oss se vad en, resa
med denna järnväg bjuder på! .

Vid Skultuna lämna vi den stora Mä lar slätten, söan
följt oss nästan ända från Stockholm. Vi få en hastig
blick uppåt Svartådalgången och fördjupa oss nu i
skogsbygd. Från och med Hamnas äro vi inne i
Västmanlands längsta dal, Kolbäcksåns, isom vi
hädanefter följa många mil framåt. Vi ha redan passerat
ett par bruk som ett vittnesbörd om Bergslagens
närhet, men rundt omkring oss är skogslandskapet ännu
tämligen flackt och enformigt — dess mäktiga
slutenhet, med sammanhängande utsträckning över
fler-mila ytor, skapar risk för stora skogsbränder, något
som västmanlänningarna fingo erfara den torra
sommarn 1914, då brandfält öppnades milsvidt i
skogs-täcket.

Men omsider börjar dalen bli bredare, synkretsen
vidgar sig plötsligt, en ståtlig vattenspegel lyser fram,
så lång, att den förlorar sig i fjärran, och på andra
stranden se vi landet lyfta sig till blånande berg; vi
stå på tröskeln till Järnbäraland, och iskogslandet
bakom, oss var blott dess förstuga. Synen verkar som
en befrielse — vi höllo på att tröttna på den trånga
synkretsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1920/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free