Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Republiken Estland, dess land och folk och svenska minnen. Av Johan Bergman - Den svenska slöjden förr och nu. Av Sanfrid Welin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
det störta samman i slutet av 1918. I början av 1919
avtågade de sista tyskia ockupationstrupperna, sedan
nederlaget i världskriget och revolutionen i Tyska
riket undanryckt förutsättningen för deras
kvarstan-nande.
Redan den 11- november 1918 återlämnade
tyskarna makten till den provisoriska estniska regeringen,
vars verksamhet varit inställd under ockupationstiden.
Samma dag proklamerades »Estniska republiken»
(Eeisti Vabarirgi) i Reval.
Den svenska slöjden förr och nu.
Av
Sanfrid Welin.
»Slöjd» är ett gammalt ord, som inte alltid haft
den betydelse, som det vanligen har i våra dagar.
Vi känna nog alla den hederstitel, isom man givit den
berömde Jonas Alströmer, nämligen »svenska
slöjdernas fader». Men det var icke några
handafär-digheter, som Jonas Alströmer främjade, utan det var
fabriker, som han anlade. I forna dagar menade man
alltså med slöjd ungefär detsamma, som i våra dagar
menas med fabriksindustri. De industriutställningar,
som man hade under förra delen och midten av
1800-talet, kallades i överensstämmelse härmed för
»slöjd-expositioner». Den första större hölls f. ö. i
Stockholm år 1823. Ännu i dag hör man mången gång
fabriksindustrien kallas för »storslöjd».
När man i våra dagar utan vidare talar om slöjd,
menar man uteslutande eller åtminstone i allra främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
