- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1920 /
219

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den svenska slöjden förr och nu. Av Sanfrid Welin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN SVENSKA SLÖJDEN FÖRR OCH NU. 219

skräddare, .skomakare och smeder. Skräddare och
skomakare antogons av sockenstämman och kallades
därför sockenskräddare och sockenskomakare och ansågos
och kallades för äimbetstmlän. På sina håll, t. ex. i
Läske-Vedum i Västergötland, hade de t. o. m.
boställen. Smederna antogois vanligen för en by och
kallades bysmeder.

Men eljest hade man alla handtverkare i städerna,
och de handelsbodar, som funnos i städerna, hade nog
inte mycket att bjuda på av det, som man själv kunde
tillverka. Det var mestadels främmande varor,
kryddor och dylikt, som tillhandahöllos. Man hör
ännu i dag talas om »kryddbodar» i ungefär samma
mening som diversehandel.

Och dessutom var det inte vidare lockande att resa
till städerna på den tiden. Mtan hade kanske lång väg,
och vägarna voro i så uselt skick, att vi ha svårt att
bildia oss en föreställning därom. Och var mian viäl
framme vid staden, så koan man inte in, förrän man
betalt tull för de varor, som man förde med sig till
utbyte, ty kontanta pengar hade- man mycket litet
utav. Prisen på hantverkarens liksom på köpmannens
varor voro nog dessutom jämförelsevis höga,
allden-uppfattningen. Det låg mera av barnslighet och
stund skråväsendet och förbud mot handelsbodar på
landsbygden hindrade konkurrens.

På många orter hade man så långt till stad, att
man väl ytterligt sällan gjorde en stadsresa.

På detta sätt tvangs man att för eget behov
tillverka nästan alla de saker, man behövde för tillvaron.
Och så blev slöjden en tids- och naturnödvändighet,
såsom den ännu är på åtskilliga ställen, där man
lever avstängd från den övriga världen, såsom på
öarna i norra Norge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1920/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free