Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mrs Humphrey Ward och Passmore Edwards Settlement. Av Cecilia Milow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MRS HUMPHREY WARD.
259
hon i Tavistock place, där Passmore Edwards
Settle-lnent med sina mörkröda murar drager den
förbigåendes uppmärksamhet till sig.
Byggnaden ligger på gränsen till ett starkt
befolkat arbetardistrikt i St. Pancras församling i västra
London. År 1901 räknade denna församling 235,617
inv. på 2,694 acres. Många familjer bodde så
sammanpackade, att 8—10 personer fingo nöja sig med
ett rum, och de få väl så ännu i dessa bostadsnödens
tider. Inneboendesystemet florerade och bar i
väsentlig grad skuld till den ungdomens förvildning, som
gjorde sig synbart gällande i denna trakt. Barn och
ungdom arbetade i fabrikerna, de unga kvinnorna i
textilfabrikerna och de unga männen och pojkarna i
verkstäderna eller som stensättare, gjutare,
handtlangare o. s. v.
Utförde Passmore Edwards Settlement den tiden
och senare någon mission bland dessa många
människor, gamla och unga, vuxna och barn, vilka under
ovärdiga hemförhållanden dag ut och dag in suckade
och trälade i Frodes mamonskvarn, clar
tårar strömma, kinder blekna,
läppar darra, senor vekna.
Dock gråten sinar under den djupa ångesten att
trampas ned av fötter, som följa tätt i hälarna. Man
kastar den av sig genom att nattetid i briljant upplysta
krogar, varietéer och brutaliserande småteatrar och illa
beryktade nästen söka glömska för det som är.
Morgondagen får sköta sig själv.
Hur råda bot för en så skriande andlig nöd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
