Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hågkomster från Paraguay. Av C. A. M. Lindman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅGKOMSTER FRÅN PARAGUAY 31
handelsmannen Don Rafael och hans i dagarna
hemförda Tinga fru, en bildskön 17-årig italienska, voro
på allt sätt hyggliga och omtänksamma mot mig, de
läto imig berätta historier från den avlägsna, stora
och vida världen, och till ersättning fick jag
behålla mitt "magasin" för mig själv, medan övriga
passagerare, som oupphörligt stego av vid Pirapo,
antingen avvisades eller fingo sova i bodkammaren
eller stallet. Dagligen anlända hit stora lastkärror,
dragna av minst 6 oxar, med tålamodsprövande
snigelfart förmedlande kommunikationerna här vid
gränsen till vildmarken. Jag stiger upp kl. 6, då det
dagas, vanligtvis väckt av råttorna, som grassera i
en stor säck "galletas" (små stenhårda
skeppsknallar av vetebullar). Maten är utmärkt god och riklig;
exkursionerna i de lågväxta skogarna äro mycket
givande, men livet här är för övrigt tämligen
primitivt och besvärligt — så är det första intrycket
för den otränade främlingen. Ju mer hjälpmedel
och annan bråte han brukar släpa med sig, desto
förlägnare står han i ett sådant hotell, som Don
Rafaels rancho med dess sandgolv och obefintliga
möbler. Men har den resande börjat göra som
Robinson, och antingen improviserat bord och stolar,
eller beslutsamt lagt hela bagaget, instrument,
böcker, samlingar och även sig själv på marken — ja då
kännes inom* kort detta nya levnadssätt riktigt
uppfriskande, och vad som nyss var besvärligt, blir nu
ett ogenerat och bekvämt naturliv. Dien som på
hotellet i Asuncion ej kunde få sina skodon nog
blanka, han m&rker icke ens att de redan i flera veckor
här i vildmarken varit lika grå, som leran på
cam-pos. Härliga, obesvärade iparaguay-tillvaro!
Salongsmänniskan i oss sitter ej mycket djupt, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
