- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1921 /
42

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kärlek. Av Cecilia Milow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.

blev med ens en flitig" vykortsavsiändare utan att få
något för besväret.

Ett par difterifall i staden förlängde Ingrids
vistelse i Stockholm, och "Lillemor", som dels fruktade
smitta, dels recidiv av den nyligen utståndna
sjukdomen, gladde sig åt hvad som skett, i all synnerhet
som de långa, innehållsrika breven från Stockholm
-vittnade om återvunnen hälsa.

I februari återvände Ingrid till sitt hem. Skalken
satt i ögonvrån och log i kindens grapar, och det
lilla hemmet genljöd åter av glada visor och muntra
skratt.

Några dagar senare ställde gymnasisterna till
bal, och utan tvekan mottog Ingrid gymnasistens
inbjudning. Hon dansade av hjärtans lust med alla
pojkarna, men förklarade, uslt hon kom hem, att
pojkar, när allt kom omkring, inte var stort mer än
pojkar. Hon hade haft ett längre tankeutbyte med
den andra flickan, och mer än gärna fick han lägga

sitt hjärta och sin lyra" för hennes fötter.
"Gudomliga" verser skrev han förstås, men nog kunde
de skriva vers i Stockholm också, och det hade hon
tagit sig friheten att säga honom. Han hade kallat
henne "en hjärtlös kokett" och stått i en dorr och
stirrat på henne med dystra ögon. "Han var ju så
ung och förstod ej bättre."

"Lillemor" satt och blinkade mot den ljusa
tapeten i Ingrids rum och undrade, om hon var vaken.
Hon såg ned på det vackra lilla huvudet med de
silkeslena bubblorna över hjiässan och hon kysste
dem sakta, i det hon då och då fällde något ord, som
lockade Ingrid att tala.

Hon satt där och undrade, "Lillemor", om det
alltid skulle gå på samma sätt, ur djupt vatten i
djupare, om de små fötterna hon hittills ledt skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1921/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free