Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Vid Sveriges norra gräns. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polcirkelvinter. Ej mindre än 15 proc. av
Sveriges land ligger norr om den magiska linje, där det
börjar bli dagar utan sol även på en klar himmel.
Tre fjärdedelar av detta svenska områdes
nordriktning skulle vi genomfara och därvid passera både den
67 och. 68 breddgraden samt hinna fem mil in på den
69. Vilken spänning att denna gång särskilt få se
de för oss okända vidderna norr om Muonionalusta,
vilken by förut varit vår vändpunkt!
Då den föregående skildringen följt sträckan
Haparanda—Muonionalusta, må denna nu förbigås.
Vi äro sålunda efter att ha brutit upp från Karungi
den 18 dec. 1917 lyckligt anlända den 22 dec. till
pastor Vickströms gästfria hem, Sveriges näst
nordligaste prästgård i Muonionalusta kapellförsamling,
där den 68 breddgraden stryker fram. Det är en
smula kallt—dock ännu bara 34 grader under
fryspunkten. Nog bör kvicksilvret frysa, innan vi nå
Karesuando, så att vi få känna på en ordentlig
polarvinter. Allt klarar sig nog utom möjligen näsan,
där blodet brukar skräckslås av kylan och ila inåt
kroppen för att hålla sig varmt med den påföljd,
att frosten nyper den övergivna näsryggen och
gör den likvit. Då är fara å färde. Man måste
genast taga en näve snö och därmed gnida det
frusna partiet, ty köld skall med köld förgås, liksom
brännblåsor bäst torka vid eld. Gång efter annan
mönstrade Tidman och jag varandras näsor, och mer
än en gång förfrös jag min, men lyckades alltid åter
gnida liv i den.
Vid halv-tolvtiden på dagen den 23 december 1917
lämnade vi Muonionalusta, nedlagda i en präktig
rissla, som rök iväg efter en ännu präktigare häst,
körd av en lika präktig Muonionalustabonde. Aldrig
har jag åkt så fort, och chefen för en körskola skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
